Anna Sofia Linn Johansson. Det är jag det.
1984 föddes jag på Örnsköldsviks sjukhus och var då mammas tredje barn. Innan mej fanns redan två pojkar och efter mej kom det till att bli en kille och en tjej.
Vi är alltså fem syskon.
Uppvuxen i Skorped, ca 5,5 mil utanför Övik, och har bott där fram till gymnasietiden då jag flyttade in till stan.
Gick Hantverkslinjen med inriktning Frisör och jobbade ett kort tag med det innan jag kände mej ganska less och hamnade på H&M istället.
Därefter tog det inte länge förrän jag blev gravid, endast 20 år gammal.
Utan ett spår efter pappan, inget jobb och faktiskt ingenstans att bo (jag bodde hos en kompis just då) var första tanken "abort".
Jag kontaktade sjukhuset för rådgivning och där gjordes det ett ultraljud för att fastställa hur långt gången jag var. 9 veckor.
Läkaren såg inga andra konstigheter förutom att det verkade vara mycket vätska runt livmodern som mycket väl kunde leda till missfall.
Jaha. Jag som nu var tveksam till abort fick reda på att det mest troligt skulle bli missfall.
Jag blev hemskickad med massa information och ett bäst-före-datum, sista dagen för en abort.
Jag skaffade lägenhet för att kunna bo för mej själv men fortfarande inget spår efter pappan (som jag idag vet lämnade Sverige ganska snart efter vår "fling").
Jag valde att behålla barnet och tänkte att blir det missfall så var det ju menat så.
Det blev det inte.
Blev inskriven på MVC och när man trodde att jag var i v. 20 gjordes ett rutinultraljud. Det visade sej att jag var i v. 15 och väntade tvillingar!
Chocken!!
"Linn, vet du? Jag ser två bebisar i din mage".
Precis så sa hon. Barnmorskan som själv hade tvillingar. Jag minns det så väl.
Vi som skämtat så mycket om just det. Att det inte skulle vara förvånande om jag fick tvillingar, jag som var ensam och allt.
Jag åkte direkt till mamma och visade ultraljudsbilderna och frågade vad hon såg. "Två kattungar?", svarade hon =)
Nåväl. Orkar inte dra hela storyn, men 2005 föddes mina två pojkar Ville och Milton efter ett akut kejsarsnitt och där bode vi, i lägenheten på tredje våningen utan hiss. Ja, ni förstår va?
Snittad som jag var fick jag inte bära tugnt men vad gör man när man är själv och måste upp och ner för trapporna?
I två år levde jag och barnen ensam innan riddaren på den vita springaren sprang förbi, tvärnitade med pållen, och fångade mitt hjärta då och förevigt.
Fredrik. Cleas Johan Fredrik Nilsson, årsmodell -81.
Han bodde i Skåne. Jag i norrland. Vi såg så ofta vi kunde men efter ett år pallade vi inte mer.
Vi skaffade lägenhet i Växjö och jag och barnen flyttade ner.
Ett år senare var vi döless även på det planet och köpte hus. Ungefär i samma veva passade jag på att göra en Gastric ByPass (GBP) där man förminskar magsäcken i hopp om att gå ner ofantligt mycket i vikt.
I oktober 2010 friade han och bara 16 dagar efter det körde han in mej till sjukhuset klockan 04.00 på morgonen för att jag, åtta timmar senare, skulle kunna krysta fram en son åt honom.
Liam föddes. Claes Johan Liam Nilsson, precis som far sin.
Och här är vi nu.
Jag, Fredrik och barnen tillsammans med min viktminskning.
Läs om oss, vettja!
 
Okej. Allt blir inte riktigt som man tänkt sig.
Så här sitter jag nu. Med lika många barn och en karl.
Fast nu för tiden heter han Mats.
Denna operation innebär att större delen av magsäcken kopplas ur. Samtidigt kopplas en del av tunntarmen också bort från näringsupptag. Det är således en kombination av minskat näringsintag till magsäcken och minskat näringsupptag i tunntarmen som åstadkommer viktminskningen. Metoden ger en säker och varaktig viktminskning. En nackdel är att brist på vitaminer och andra näringsämnen kan uppstå på sikt. Livslång kontroll av detta är därför nödvändig efter denna operation.
Ett problem kan vara s k dumping eftersom den nedre magmunnen inte längre reglerar hur snabbt födan når tarmen. "Snabba kolhydrater" kan då orsaka känslor av yrsel, matthet, kallsvettning och hjärtklappning. Vi rekommenderar Gastric Bypass till patienter med BMI 35-50.
Gastric Bypass